Mina grannar

Jag går över till grannarna. De använder lägenheten som kartritarkontor och balkongen som zoo.
-Om du vill ha en örn så vet jag vart du kan få tag på en, säger Maher.
Vem skulle inte vilja ha en palestinsk örn?
-Det vore förmodligen ingen vidare bra idé, med tanke på att jag inte vet hur länge jag kommer bli insläppt i landet, svarar jag samtidigt som jag försöker unvdika närmare kontakt med den sköldpadda som liksom tvingats på mig och som jag nu håller mellan tumme och pekfinger.
Jag har övergett de brobyggar ambitioner jag hade i början av min vistelse. När jag stod på Ben Gurions flygplats första gången, så svarade jag sanningsenligt på alla frågor och tänkte att jag genom att prata om Palestina med israeler för de båda parterna närmre varandra. Alla dessa timmar av väntan i något slags passivt förhör och det faktum att jag faktiskt utsätter mina palestinska vänner för risken att arresteras, har tagit död på dessa ambitioner. Numera är det lögner, så nära sanningen som möjligt, som gäller.
-Kartritare måste vara Palestinas mest eftertraktade yrke, skämtar jag. En ny checkpoint, en bosättning, en bosättarväg, eller ett stycke mur och voila ni har jobb.
Fyra bruna ögon tittar allvarligt på mig och tycker uppenbarligen inte att jag är kul.
-Faktum är att vi inte ens hinner rita färdigt en karta innan den är inaktuell, svarar Muhammed.
Jag sväljer besvärat. Muhammed är en av alla dessa palestinier vars hem hamnat på "fel sida" om muren. Han bor i en arabisk förort till Jerusalem, utan Jerusalem ID. För att komma till och från jobbet måste han passera genom en särskild port, bevakad av israelisk militär. Hans namn finns på en lista och varje dag ska hans namn prickas av på den listan.
-Jag ser samma soldater morgon och kväll, men de låtsas alltid att de inte känner igen mig. Jag svarar på samma frågor om min familj, mitt hus, mitt jobb och de låter mig vänta.
Han bor i Jerusalem, men har inte rätt att röra sig i staden. Israel väntar på att familjerna på "fel sida" ska tröttna och flytta till Västbanken, så att marken och hemmen kan bli en judisk familjs hem. Han lovar att han ska ta mig med genom porten någon gång. En västbank palestinier kan aldrig besöka honom, men jag med mitt europiska pass kanske kan.