tisdag 24 februari 2009

Introduktion


Jag provar en klänning på Gina Tricot. Klänningen är för trång i axlarna. Jag vrider mig runt för att försöka se vad det står på prislappen. 130 Euro, det är för dyrt. Om jag inte köper klänningen tillsammans med ett paket p-piller förstås, då får jag kombineringsrabbat och tillsammans blir det bara 12 Euro. Jag hade i och för sig inte tänkt köpa några p-piller, men man behöver kanske inte äta dem bara för att man råkar ha dem. Jag kikar över kanten på provhytten för att se om jag kan smita ut i butiken och hämta en storlek större utan att byta om. Min blick faller ofrivilligt på kvinnan i provhytten intill. Det är då jag får syn på dem. Kvinnorna i de vita rockarna.

-Kan man få den i fingret istället? Ber kvinnan som står halvnaken i det obarmhärmhärtiga lysrörsljuset.

-Egentligen inte, sprutan ska tas i ryggen, men det kanske kan gå för sig för denhär gången, säger en av vitrockarna.

Preventivmedlet är en injektion, en spruta med den tre centimeter lång kanyl. Jag rusar ut ur hytten, ut i butiken i min korvskinnstajta klänning med puffärmar och tillhörande knästrumpor, men vitrockarna är flera och de väntar på mig. De kommer emot mig från två håll. Jag trycker ryggen mot väggen och kasar ner på huk, sträcker upp armarna för att skydda huvudet.

-Låt mig vara! Låt mig vara! Kraxar jag, jag vill ha barn, jag försöker skaffa barn. Jag bönar för mina framtida barns skull, bönar för att få behålla min kanske existerande fertilitet.

Natten innan jag reser tillbaka till Västbanken drömmer jag om tvångssterilisering. Jag är kvinna i en för trång dräkt och konsument i en värld där utbud för länge sedan slutat följa efterfrågan.

1 kommentar:

  1. Shit va' bra du skriver! Det är verkligt levande och personliga bilder innifrån en värld vi andra bara ser från långt håll. Engagerat och engagerande. Starkt jobbat! /fredrik

    SvaraRadera